Idag rekommenderas av socialstyrelsen Kognitiv beteendeterapi vid behandling av OCD, i samband med läkemedel eller utan.
Behandling med kognitiv beteendeterapi
Beteendeterapeuter lägger tonvikten vid individens samspel med sin omgivning i sitt dagliga liv (nusituationen), att jämföra med psykoanalytisk terapi som är mer fokuserad på inre konflikter och tidigare erfarenheter.
Psykiska problem medför ofta svårigheter att fungera normalt i familj, arbete och relationer. En beteendeterapeut börjar därför alltid med att göra en analys av vilka situationer (eller relationer) som utlöser tvångssymtom.
Exponering - responsprevention
Den moderna behandlingen av tvångssyndrom handlar mycket om att personen som har OCD ska exponera sig, eller utsätta sig för det som känns skrämmande, enligt en i förväg uppgjord plan. Detta kallas för exponering.
Behandlingen börjar med en nogrann beteendeanalys (utredning), där patient och terapeut tillsammans ringar in de situationer som utlöser tvångsimpulser hos personen och vilka ritualer som följer. Efter det rangordnas svårigheterna inbördes.
Därefter får klienten ta itu med en uppgift som är lagom svår och tränas i att stå emot sin önskan att t ex tvätta sig (responsprevention). Klienten får en upplevelse av att det går att stå ut med ångesten och får också känna att den klingar av. Sedan går man successivt vidare till att svårare situationer. Dessa sessioner kan bli långa (upp till 3 timmar). Inte sällan sker de hemma hos patienten.
Läkemedelsbehandling vid Tvångssyndrom (Av Susanne Bejerot)
Det finns vissa läkemedel som har visat sig vara mycket effektiva vid behandling av tvångssyndrom. Dessa läkemedel, som alla förstärker effekten av signalämnet serotonin, kallas serotoninupptagshämmare och tillhör de antidepressiva läkemedlen. De har effekt på tvångssymtom oavsett om man samtidigt är deprimerad, och kan också ha god effekt mot panikattacker, social fobi och irritationsbenägenhet.
Behandlingen bör pågå i minst 10 veckor (helst 12), först då är man helt säker på att ingen effekt kan komma smygande i efterhand. Vid tvångssyndrom kan behandlingssvaret dröja länge, och det gäller att ha tålamod och inte ge upp för tidigt.
Man bör fortsätta med läkemedelsbehandlingen under ett år, om den har haft god effekt. När man väl uppnått effekt av medicinen efter en ett par månader kan faktiskt förbättringen fortsätta ännu flera månader till. Doseringen kan i regel också sänkas lite grand så småningom. Sedan kan man försöka att upphöra med behandlingen och utsättningen bör göras långsamt; kanske minskar det risken för återfall. I allmänhet måste man tyvärr förvänta sig att symtomen återkommer i de flesta fall när man upphör med läkemedelsbehandlingen. Många människor behandlas med läkemedel under många år och det går bra. Om man har haft god effekt av läkemedel men försämras då man slutar med behandlingen, kan man då börja ta tabletterna i gen och bli lika bra? Om tabletterna har haft god effekt tidigare så brukar de ha det senare också.
Olika människor kan reagera lite olika på läkemedel; någon gång kan man uppleva att ett preparat fungerar bättre än den föregående. Det kan därför vara motiverat att byta läkemedel inom gruppen. En vedertagen praxis är att pröva klomipramin och två olika SSRI-preparat, men det är ingen mening med att pröva sig igenom alla olika tänkbara läkemedel. Det är viktigt att komma ihåg att alla läkemedel har biverkningar, till och med Magnecyl.